Kvällen kommen och kroppen har beslutat sig för att stänga ner verksamheten. Den vägrar helt enkelt lyda. Jag matar den med choklad och löften om happy times, men den bara hänger slappt och orkar ingenting. Lyckligtvis är morgondagen ledig, så jag ser fram emot en lång, utdragen sovmorgon med sömniga solstrålar som sällskap mot kudden. De ska inte väcka, bara hålla om mig och viska gyllene drömmar i mina öron. Helst ska de också massera bort den vidriga muskelknuta som slagit sig ner bakom mitt högra skulderblad. För en timme sedan gjorde den så förbannat ont att jag nästan börjde gråta. Har försökt få Nanook att tassa den mjuk, men han tittar mest förbryllat på mig. "Ofint att trampa på folk" meddelar de mörka ögonen allvarsamt och så sliter han sig loss från mina händer, milt men bestämt.

Årghh, jag går i bitar. Står inte ut. Det får bli spikmatta. Tigerbalsam. Zon. Ryggrub mot någon trädstam. Just make it stop!