Rivs utan pardon ur sömnen av en ilsket vibrerande mobil med alarmfunktionen vrålande. Fascinerande ändå att jag vaknar, för sömnen är som alltid undflyende och mattheten konstant. Lyckas ändå tvinga mig till stordåd under gårdagen. Rensar ur skafferiet på gammalt skräp, torkar rent hyllor. En av tusen saker som jag fört upp på sommarens dagordning för att bockas av och få undan medan åtminstone lite tid finns över. Egentligen finns ingen överskott av tick, tock. Jag skapar det ur tomma intet.

Hinner också med att dammsuga, tvätta och stöka undan disk samt fylla på diskmaskinen igen. Det där med att hålla en godtagbar grundnivå på hur hemmet ser ut har sakta krupit in i ryggmärgen. Nu kan folk mestadels komma oanmälda till tröskeln och faktiskt få kliva över den utan att jag måste skämmas.  Det är skönt och just som det ska vara. Tacksam att också en sådan som jag kan växa upp slutligen, bli lite ordning på. 

För att säkert kunna krypa till sängs nöjd ser jag också till att ordna en löst sammansatt och rätt värdelös ansökan till landstingets kulturstipendie (jag skäms, men ok, jag är fortfarande ungdomligt dum i huvudet ibland och skjuter upp till sista stund) samt en bättre sammansatt ansökan om jobb. Stipendieansökan lär komma in någon dag sent eftersom man till min stora förvåning skulle skicka den med sniglig post trots att ansökningshandlingarna hämtas digitalt. Urbota dumt, speciellt för mig som mest jobbar digitalt. Att göra en halvkass variant av pappertryck på egen skrivare gör inte riktigt bilderna rättvisa. Det är sådant som ska preppas, beställas eller skrivas ut på särskilt papper. Åtminstone det sistnämnda. Men håhå och jaja. Jag gör det i alla fall. Det får räcka. Egentligen är jag rätt mätt på det som legat till grund för mastern. Foto intresserar mig mer just nu. Renare, rakar, inte så tyngt av min person. Knytt har antagit utmaningen och agerar modell alternativt trycker upp kameralinsen i mitt ansikte. Ett gemensamt äventyr, något att utvecklas inom från våra olika utgångspunkter. 

Oj, klockan är plötsligt mycket. Måste komma iväg till jobb.