Fadern är opererad. Han ringde från uppvaket igår och lät enligt mamma bättre än förväntat. En liten sten lyfts från mitt bröst. Nu gäller det att de har åstadkommit något vettigt med sitt rotande i faderns inre med och att återhämtningen går som den ska. Till tisdag nästa vecka ska han vara hemma igen. Fin födelsedagspresent. Om de har lyckats få bort allt den här gången behöver jag inte ha andra paket. Då kan vi vira en röd rosett runt pappas mage och ställa upp honom intill tårtan till allmän beskådan. Ja, tårtan. Jag har fått för mig att jag vill ha det den här gången, men att baka på födelsedag känns väl egentligen så där. Men ändå. Jag har aldrig bakverk att trösttugga på mina födelsedagar. Inte för att det brukar vara deppiga tillställningar de där födelsedagarna, bara väldigt avfolkade eftersom jag fyller mitt i sommaren. Det är några närmast sörjande som kokar kaffet, sjunger en trudelutt och gratulerar å det grövsta. I år blir nog min konstigaste, mest avfolkade födelsedag ever. Om någon ens minns den mitt i allt annat. 

Nåja, innan jag får kasta födelsedagskonfetti runt mig och sjunga mitt eget lov är det jobb, jobb och sen lite mer jobb. Den här dagen den tyngsta. Sen två korta dagar och sen hela fyra dagar ledigt min dag till ära. Thank God. Jag är tröttheten personifierad. Vill snart bara skrika av utmattning. Så ja, det är väl de där två sakerna jag behöver. En frisk pappa, en stund av icke-jobb. Sen är födelsedagen komplett för i år.